En ny omvänd kräver fortfarande omvårdnad

Det var väl inte någon som i början av året ens kunde föreställa sig att vi skulle befinna oss i den situation som vi är i just nu. Då hade alla fortfarande helgjutna planer på resor och andra aktiviteter där konceptet av ”inställt” inte ens existerade.
Men så kom det: SARS-CoV-2, även känt som ”coronaviruset”. Plötsligt visste alla vad en riktig pandemi var och vad en sådan kunde ställa till med.

Precis som i tidigare pandemier under historien kommer världen att se annorlunda ut när vi kommer ut på andra sidan av det här. Inte bara på grund av att flera av oss säkerligen kommer att ha känt någon som har drabbats hårt, eller kanske till och med dött, till följd av viruset. Utan på grund av att vi säkerligen kommer att se på vår omvärld på ett annorlunda sätt.

Vi kommer också att ha förändrat våra vanor – kanske kommer vi inte längre att resa lika mycket efter detta. En teori är nämligen att vi kommer att bli mer lokala och nationella. Nu har vi nämligen dels blivit påminda om hur känsligt det är att förlägga sin produktion utomlands. Dels har vi också fått se hur våra lokala näringsidkare försvinner då folk inte längre handlar hos dem i samma utsträckning.

Samtidigt finns det vissa saker som kommer att vara precis som de är idag. Det kommer fortfarande att behövas personlig assistans i Dalarna och ett stort allmänt mått av medmänsklighet i samhället.
En förhoppning är att vi även i fortsättningen kommer att vara lite närmare varandra. I Sverige litar vi ju i hög utsträckning på att staten ska ta hand om oss – så kallad statsindividualism. Men kanske har vi under den senaste tiden blivit påminda om den mellanmänskliga kontakten – både från privatpersoner och företag som har ställt upp när det har behövts.