Vänner på vägarna

Man blir lite försiktigare när man blir äldre. Det smyger sig liksom på en med tiden. Det är knappt att man märker att det händer men då och då märker man att man agerar annorlunda i situationer. Man blir lite försiktigare, lite mindre risktagande och mer medveten om hur ens handlingar kan drabba andra. 

Det är väl inte på något sätt konstigt att det blir så. Livet har ju sin gilla gång och någonstans börjar man växla om från att vara en racerbil till att puttra omkring nöjt på landsvägar. Dels är det hormonellt, men dels är det också en spegling av visdom.
Den första halvan av livet spenderas med att aktivt uppleva och samla ihop erfarenhet. Den andra halvan blir allt mer tillbakadragen och kanske att man vägleder andra istället – i form av förälder eller mentor.

Det är en fin process som man ju kan misstänka är djupt rotad i oss människor. Jämför gärna med när vi var jägare och samlare: De unga människorna var jägarna och de äldre blev med tiden mer rådgivande. En ganska fin grej.

Idag har vi kanske mist lite av det där i och med att vi har blivit så individualiserade. Som äldre finner man kanske inte sin plats på samma sätt längre. Kanske är det därför inte så konstigt att det finns saker som 40-årskriser. 

Om man nu upptäcker att man är mitt i en, med blonderat hår och framför allt en båge, ja då är det i varje fall klokt att bära ordentliga mc-kläder. Sådana finns det gott om på Motorbikers.se, bland mycket annat.

Kanske ger vi oss också ut på vägarna för att hitta den där gemenskapen som vi saknar. Återigen finns det där evolutionära behovet av att ingå i ett sammanhang. Att glida runt på bågen tillsammans med andra är ju i så fall ett fint sammanhang att vistas i. Oavsett om vi snackar motorcykel, Vespa eller cykel.